Jag har i säkert två två månaders tid (förmodligen frya månader, men två lät bättre) varit besatt i en skjorta. Idag hittade jag den. Livsglädjen steg över verkligheten. Jag sprang till mammsen som var villig att hjälpa till med betalningen. När allt var fixat så såg jag, vi båda såg. Frakten från usa kostade lika mycket som själva plagget. Där sjönk jag ner och undrade varför ingen hade kidnappat mig till usa.