Kaos.

Mallan är en söt tjej i tvåan på KSG.
Hon är blond men är inte blond på riktigt. Allt är KAOS.
Kaoset i Mallans huvud sjunger ”Halallalalala”. Det är på något sätt ganska underbar.
Det där "halalllallalalllalalala" kan vara ganska uppfriskande om man är trött och sur.

Mörker.

José var ute en sommarnatt i stockholmsstad. Jag såg henne sittandes på tunnelbaneperrongen. Tunnelbanan skulle inte komma förens 5 fm och hon var väldans upprörd. Hennes hund, Noah, satt tätt intill henne. Hon frös och jag log. Jag gick mot henne, men hon såg mig inte. Det var mörkt. Jag var mörkt. Jag var borta.

Ljus.

Fellan galloperade på sin häst. Det var hennes dag idag. Hon skulle gifta sig. Hon blev ihop med philip i början av tvåan, nu skulle hon börja i trean. Allt gick fort. För fort. Hon var lycklig men det var något som tygnde ner. Hon var ständigt orolig, orolig för vad som komma skall. Skulle de vara lyckliga i alla sina dagar, eller skulle allt rent ut sagt gå åt helvete.

HAha dör. Första är bara för konstig, den andra också. Den tredje med för den delen.
Sammanfattning, jag är fel. Jag är rätt. Livet är fel. Livet är rätt. Mörker och ljus går i vågor. Livet är en våg. Vågen korsas, vågen krossas. Allt blir kaos. kaotiskt.


och nej, det var ingen serriös skoluppgift.