Jag övningskörde nyss, i en timma kanske.
De gick så där. Ganska... dåligt faktigst.

Körde i trafik.
 
Nä men serri. Jag var sjukt arg på pappa innan, men jag hade bestämt mig för att köra ändå. Under bilresan var jag också ganska arg. Vi skrek på varandra, han skrek till varje gång jag gjorde fel. Jag skrek på honom för att försvara mig själv. Haha, så löjligt men helt underbart. Får ut ilskan typ.

Jag älskar att köra. Ha kontroll över bilen lix. Det är faktigst en undebar känsla.              

Sen när vi skildes åt (han skulle vidare t en kompis och jag skulle vidare hem och vara ensam) sa han: vi borde träna oftare. Då blev jag lite irreterad faktigst. I och med att jag tjatar då och då men han kan aldrig.

Aja, livet går vidare.