Varning. Låååååååhhng täezzxt.

När jag gick hem, var det en blind man framför mig. Jag gick ikapp och hamnade plöttsligt framför. Han gick från tunnelbanan till perrongen till rulltrappan genom sperren upp för trappan och sedan mot bussarna. Då undrade jag, hur många gånger har han gått den här vägen. Har han någon aning om hur världen ser ut. Måste han fråga någon för att veta vilken buss det är framför honom, han kan inte veta om hur lång tid hans buss kommer. Han kan inte veta vad klockan är om han inte frågar. Han kan varken se film, nyheter eller läsa. Han kan inte se natur eller fina fotografier.

Sen tänkte jag:
Men han kan höra.
Han kan gå över en gata utan att oroa sig om att en bil ska komma från tomma intet. Han kan lyssna på diskutioner, han kan prata, han kan sjunga, han kan spela instrument, han kan lyssna på musik. Han kan lyssna på nyheterna, han kan fråga när bussen går. Han kan lyssna när någon beskriver en bild eller platts. Och i och med att han inte har koll på klockan, lär hans liv inte vara lika strässigt.

En döv man, lever farligare än en blind. Han kan inte höra en bil kommandes i full fart över övergångsstället. Andra kan inte se på honom att han är döv. Där av behandlar honom som om att han är vilken persson som hellst och förmodar att han hör. Dock kan han se film, läsa böcker, upptäcka nya plattser genom syn. Han kan se klockan och se gången från sperren till tunnelbanan. Han kan se mycket, men vad har man för nytta utav de om man ändå inte kan höra det.

Hörslen är viktigare. Hörseln, hörseln, hörseln. (cheerleading)