"I'm alive!!" ropade en liten amerikanare när vi landade med flyget i Sverige.
Himla gulligt.

Men a nu är jag hemma. Som vanligt för mig, så händer det alltid något extra. Den här gången fick jag aldrig mitt bagage. Väntade i kanske en timma då vi och flera gick till en hjälpdisk och klagade på att vi inte fått vårat bagage. De hade förmodligen skickat fel. En hel vagn fel, efterssom att det var sjukt många väskor vid sidan om utan ägare. dvs. övergivna. Så min väska är i ett annat land. Känns säkert! not...

Så när vi pratade med mannen fick jag beskriva väskan lite fint. De kommer men nästa flyg till sverige vilket betyder, 12-14 imorgorn. Då kommer de att åka runt till alla och lämna de vid dörren. Gulligt av dem, med de är de skylldiga oss. Vi sa vilken gata och hur många våningar vi bor på och allt. Portkoden kom vi inte ihåg men telefonnummer fick dem. Nu får de känna på hur det är att lämna en väska tre våningar upp utan hiss. Det vill säga sex trappor. Skönt om jag slipper hjälpa till.


Nu ska jag zzzzzzovaaaaaaa.
Lite skönt o va hemma. Men föredrar Nice, känndes som ett andrahem.
Jag sa "ska vi gå hem?", "är den hemma?", "jag glömde de hemma", "............. hemma".
Jag kallade det helt enkelt för mitt hem. Nästa år kanske vi far dit med kussinerna. Ba tjejerna rå.
Gulls. Jag vill verkligen det just nu!