Jag är så otroligt beviken.
Känner för att lägga mig ner på golvet, rulla ihop till fosterställning och aldrig sluta skaka.
Jag tänker aldrig stiga upp från ställningen för det finns inget att leva för längre.
Mina drömmar, hopp och förväntningar kastades i soptunnan.
Du svek mig, fan vad du svek mig.
Jag trodde verkligen att det här var rätt, när jag såg dig, åh vad du var vacker.
Men nu är allt förstört.
Du förstörde det, inte jag. Hur skulle jag ha kunna förstört något så enkelt?
Tårarna rinner ner för mina kinder och jag orkar inte längre.
Nu är det slut.
Över.
För alltid.


Köpte nämligen mannagrynsgröt häromdagen, men inte den jag brukar. Och den var sjukt äcklig.

/sÅrAd José