När jag går från s:t eriksplan går jag förbi en tatueringsaffär och kollar in på de lidande varenda eviga gång. Igår funderade jag på att jag kanske kommer gå in dit någon eftermiddag efter skolan och tatuera in en deprimerande text någonstans. Eller en död svan eller vad som helst. Då på grund av skolan.

Jag känner för att tatuera in något någongång i livet. Men något som ger mig hopp snarare än något som får mig phsykiskt dåligt. Jag borde gå till en phsykolog om inte ett phsykhem. Fångad i en tvångströja.

nä men serri. En tatuering. (kan inte ens stava till det)

-

ps: Jag har utsläppt hår för tillfället. Passa på att se vettja.

Vi får se hur länge det varar......