Att ge ett intryck
När jag gick hem såg jag en gamal klättertränare till mig. Han hade sitt barn med sig. Så gammal som hon är, så länge sen är de som vi träffades. När han såg mig gav han ifrån sig ett rikgit stort leende. Han var den bästa!
Vi slutade vårt samtal så här:
Vi slutade vårt samtal så här:
Han: Hur mår du? *ler*
Jag: bra! *stort flin*
Han: hur mår mamma och pappa? *ler*
Jag: bra! *stort flin*
Han: Hur går det i skolan? *ler*
Jag: bra! *stort flin*
Han: Hälsa till dina föräldrar! *ler*
Jag: Ah det ska jag göra! *Stort flin*
Jag är ganska bra på att småprata...
Nä men serri. Om han kommer ihåg mig efter alla dessa år och hälsar på mig osv så måste jag givit ifrån mig ett himla bra inrtyck. Ja menar, jag är inte direkt den ända han har tränat.
Älskar mitt liv!
ps: Jag har ingen aning om varför bakgrunden är vit. ds.
Nä men serri. Om han kommer ihåg mig efter alla dessa år och hälsar på mig osv så måste jag givit ifrån mig ett himla bra inrtyck. Ja menar, jag är inte direkt den ända han har tränat.
Älskar mitt liv!
ps: Jag har ingen aning om varför bakgrunden är vit. ds.
Kommentarer
Trackback
