Här sitter jag, hemma och har väntat på att få svar från en vän.
Vi skulle vandra till en biograf för att se harry.

Så jag typ försökte få tag på henne efter att jag kom hem från min objektivjackt. (I morgon bär jag och mor min av till fotoaffären för att införskaffa ett objektiv <3<3333)
Och nu, smsade hon och sa att hon sovit över hos en kompis och att telefonen var död. Tack då. Tack så mycket att du inte sa att du skulle vara borta på dan.
Jag hade ju kunnat gjort något mer vettigt utav den här dagen. Jag hade till exempel kunnat införskaffa mig lite småkraffs utifrån mellandagsrean eller vad som hellst. Jag skulle kunnat springa några varv runt globen, eller spelat/sjungit på gatan för att tjäna ihop lite pengar. Eller kanske till och med gått till grönalunds julmarknad (om det har någon det vill säga) eller så hade jag kunnat tågluffa och låtsas att jag hade blivit uteslängd. Ja, Jag hade kunat gjort mycket.
Men snäll som jag är så väntade jag på att hon skulle svara på lite enkla frågor.  Men nehepp.
Nu har jag egentligen ingen lust att gå. Men jag känner, det kommer aldrig att bli av annars. Då får jag vänta enda tills att den är ute på dvd. Nej, det orkar jag inte. Så kl 21 bär det av mot biografen. Kul.

Så jag känner så här. Var det värt, var det värt att inte åka med till borås i ett par dagar, när jag ändå inte kommer göra något vettigt hemma? Nej.